Here we go. Då blev man återigen påmind om sitt rätta klumpiga jag. Jag har en stukad fot, ett par skor mindre, en jäkla massa skratt och applåder i huvudet och även en skam som heter duga. Välkommen till min värld! Förstår inte hur folk står ut med mig ibland, möjligtvis familjen för dom har inte så mycket till val. Men Ida min vän och Filip. Ha ha dom måste verkligen tycka om mig som fortfarande står kvar! Fortsättning följer imorgon, nu är det kudden och sova som gäller för hela jävla slanten. Godnatt.